Breven till världen

Breven till världen

* .:. * .:. * .:. * .:. * .:. * .:. * .:. * .:. * .:. * .:. * .:. * .:. * .:. * .:. * .:. *

Kära Du, vi ses kanske inte så ofta men jag vill hålla kontakten och berätta om hur jag har det. Det händer hela tiden spännande saker och det finns så mycket att skriva om. Ta väl hand om Dig tills vi ses igen!

Rösten är mitt instrument

Funderingar i allmänhetPosted by Janette Mon, July 30, 2012 20:40
Jag trodde att jag skrivit mera om att sjunga än jag faktiskt gjort. Jag har de senaste månaderna sjungit mera än på länge, både för nöjes skull och till andras glädje.

Jag skrev i vintras om att sjunga karaoke och det intresset har hängt med under sommaren också. Det har varit två tillfällen i Nagu att sjunga karaoke och jag och vännen L har tagit vara på bägge gångerna. Den ena gången fick vi sjunga så mycket vi hann för det var inte så många som var taggade att sjunga den kvällen. Och det är såå roligt att utmana sig själv och sin vän! Det finns en hel hög goda sångare i Nagu! Det är ingen plåga att höra på karaoke här utan ett sant nöje!

Som motvikt till de sena kvällarnas skrålande står den sakrala sången i kyrkan. Jag sjunger psalmer på jobbet i dop, jordfästningar och gudstjänster. På fritiden har jag sjungit solo på begravningar och på en konfirmations-reunion-högmässa och senast som present till tant Signe som fyllde 100 år.

Jag har alltid gillat att sjunga och jag har fått höra att jag sjunger bra. Jag har inte riktigt trott på eller kunnat ta till mig berömet eftersom ju "alla känner alla" i Nagu och något snällt måste man väl säga. När jag började jobba i Pargas och har sjungit där har vilt främmande människor tackat mig för sången och sagt att det är vackert och då måste jag väl tro dem? Kyrkoherden vill ha mig med på dopen när det inte finns någon kantor att tillgå för att leda sången. Han skryter på mig så jag rodnar och tycker det är pinsamt! Gissa om det ändå värmer i hjärtat? Min röst är en gåva och jag får använda den! Så nu sjunger jag av hjärtats lust, ibland nog ändå hellre än väl.

Jag har tidigare tagit sånglektioner och det ska jag definitivt ta upp igen. Ett hjälpmedel jag kommit på är att banda in det jag sjunger och lyssna genom det. Då hör jag allt underligt som händer under sången som jag inte märker när jag sjunger och jag är ingen nådig domare. Det finns massor att rätta till! Trots felen är jag fascinerad av att höra min egen röst på band! Den låter ju så annorlunda än i mitt huvud.

Några sånger har jag lagt ut på Youtube och här är länkar för den som vill lyssna själv. Marys Boychild, sjöng jag på en konsert vid jultid, Dagen är nära sjöng jag på en begravning och Söndagsmorgon sjöng jag i en högmässa.


  • Comments(1)//janette.westerbacka.com/#post46